Geoffrey Chaucer

Geoffrey Chaucer, född omkring 1343 i London, död 25 oktober 1400 i London, var en engelsk författare, filosof, diplomat och poet, mest ihågkommen för sitt verk ''Canterbury Tales''. Chaucer var en av de mest inflytelserika engelska poeterna under medeltiden och anses vara den som först visade att engelska var ett språk som kunde göra poesi rättvisa.

Chaucer var samtida med Giovanni Boccaccio och Christine de Pisan. Trots enkla hemförhållanden kom han till Edvard III:s hov och reste till Frankrike, Flandern, Spanien, Genua och Pisa, och kom på så sätt i kontakt med kontinentens poesi.

Omkring 1366 gifte sig Chaucer med en hovdam, Philippa de Roet, Katherine Swynfords syster, och blev således sedermera svåger till Johan av Gent. Vid sidan av sitt arbete som tullmästare översatte Chaucer flera viktiga samtida verk, som till exempel ''Romanen om rosen'' och Boëthius ''De consolatione philosophiae''. Bland hans egna verk finns ''Parlement of Foules'' och ''House of Fame'', men framförallt ''Troilus and Criseyde'' och Canterburysägner (''Canterbury Tales''). Framförallt den senare, en ramhistoria om pilgrimer på väg till Thomas Beckets helgongrav i katedralen i Canterbury, liknande ''Decamerones'' ramhistoria, fick bestående betydelse för engelskspråkig litteratur. ''Chanticleer and the Fox'' baserades på en historia av Marie de France.

Chaucer anses ha infört den kontinentala versformen i engelsk diktning; i engelsk diktning hade tidigare den allittererade versen varit norm.

Efter Rikard II:s död i februari 1400 verkar Chaucer ha försvunnit, och det är möjligt att han mördades i efterdyningarna av Rikards fall. Chaucer är begravd i Westminster Abbey, där han blev den förste att begravas i vad som skulle komma att kallas Poets' Corner. Levererad av Wikipedia