Otto Behaghel

'''Wilhelm Maximilian ''Otto'' Behaghel''', född 3 maj 1854 i Karlsruhe, död 9 oktober 1936 i München, var en tysk germanist.

Behagel var professor i Heidelberg 1882–1883, i Basel från 1883 och därefter från 1888 i Giessen. Han började som textutgivare med arbeten som ''Heinrichs von Veldeke Eneïde'' (1882, 4:e upplagan 1922), och gjorde med sitt rektorstal ''Schriftsprache und Mundart'' (1896) en insats i frågan om det medelhögtyska skriftspråket. Han utgav även två skildringar av det tyska språkets historia; ''Die deutsche Sprache'' (1886, 7:e upplagan 1923) är mer populärvetenskaplig, medan den andra ''Geschichte der deutschen Sprache'' (1891, 5:e upplagan 1928) är utpräglat fackvetenskaplig. Han utgav vidare flera syntaktiska arbeten, främst ''Deutsche Syntax'' (tre band, 1923–28). Levererad av Wikipedia